musikanten på bänken

Hallå!

Ännu en skoldag har gått, en ganska bra sådan.
Först hade jag dans och vi har nu börjat med våran dans vi ska visa upp på höstshowen! Och jag märker att min kroppskordination börjar bli bättre nu, det känns verkligen skönt, armar hit och dit- det är inte det lättaste! Haha.
Men jag tror nog att våran danskoreografi blir ganska bra, vi har ju en utbildad dans- och koreografilärare till det så, yes. 
Sedan hade vi matte, och jag och Agnes fick sitta i grupprummet bredvid, alla blev avis, hihi.
Efter det hade vi kemi, första gången vi laborerade med eld, vilket gick bra. Vi fick smälta glasrör till olika former och skulpturer. Kul ju!
Efter det lunch. Jag åt 3 portioner med mat idag! Helt sjukt. Men är det skinkstek med äppelmos så är det! =) 
De två sista lektionerna var svenska och fysik, och på svenskan skrev vi på våra fabler och på fysiken sov jag. Var sååå nära på att somna, så segt med Solweig! 

I den 40- minuters långa väntan på bussen knallade jag bort till bibblan för att sätta mig och läsa en stund.
När jag passerade en bänk i gräset i backen upp till bibblan satt en ung man (han var väl runt 20 år skulle jag tro) med sin gitarr och en massa notpapper framför sig. 
Han ropade till mig när jag gick förbi. "Hejsan, du skulle inte kunna stanna en stund och ge mig lite åsikter på mitt gitarrspelande?". Jag stannade till, lite osäker och svarade. "Jo, eh, visst..". Han ler och berättar att han är inne i början på sin musikkarriär. Musikkarriär? Tänker jag. Vadå för en musikkarriär?
Han drar av sig sina bruna läderhandskar, "jag måste ju ta av mig de här, så att jag kan spela..". 
"Hehe, ja..". Sedan gör han sig redo för att spela. "Har du hört den här?". Jag lyssnar till ackorden som sveper över strängarna och tänker att låten inte var någon jag kände till så väl. "Nja, den har jag nog inte hört". 
"Det är ... med the beatles." (jag kommer inte ihåg vad låten hette).
Sedan frågar han om jag vill höra en till, och jag svarar "javisst", som hastigast. Sedan tänker jag om jag verkligen vågar stanna kvar hos mannen. Han såg ut att ha lite indian- drag med långt, rakt, svart hår. Jag blev nästan liite nyfiken, alltså, talade han sanning om att han verkligen var inne i någon "musikkarriär"? 
Sedan började han i alla fall spela en låt (som han sa namnet på, men det har jag glömt), som han berättade varit med i många filmer om medeltiden. Den hade jag hört, väldigt fin. 
Jag sa, "det var jättefint", och sedan "jag har lite bråttom upp till bibblan nu, hejdå". Jag hade nog kunnat stanna kvar och lyssnat på hans spelande ett tag till, men jag var ganska osäker, liksom en halt främmande man. 

Har pluggat lite matte, käkat middag och sådär, och strax hade jag tänkt att ta en dusch och sedan titta på IDOL. 
Puss och kram!   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0