091211
Hello!
Då var det helg, lika skönt som alltid.
Jaha ja.. måste tala om en riktigt jobbig sak som hänt mig 2 ggr, tror jag, under klass 8. Det är såhär att jag inte riktigt har pejl på vårt schema ibland och då blir det så att jag rör ihop lektionerna. Första gången det skedde var då vi skulle ha språk, men jag trodde vi hade matte på Linnéskolan först. Så jag pallrade mig iväg ända dit och när jag gick min väg tänkte jag, "men hallå, vart är alla?". Min kompis Agnes var ju borta den dagen så inte fanns hon där till hjälp att hålla koll på mig. Men jag sprang snabbt upp i alla dessa trappor till våningen längst upp på Linné där vi har matte. Och när jag rusar in i klassrummet sitter det en annan klass där, en 9:a. Jag bara står och stirrar och frågar, "har inte 8C2 lektion här nu?". Nej nej. I det ögonblicket kom jag på att vi ju hade språk på vår egen skola då. Så jag kutade tillbaka och in på spanskan. Jag berättade för Monica hur det låg till, så det blev ingen 5 min- sen ankomst- markering där inte, hehe.
Senast igår skedde e liknande händelse. Vi skulle ha engelska, och jag fick för mig att vi hade teknik innan det. När jag skilde åt med Amanda och Agnes som har skåp bredvid varandra för att gå till mitt skåp en bit bort så sa jag "vi möts vid salen". Så jag gick ju bort och satt mig vid tekinksalen och väntade, alldeles för mig själv. Tänkte också där att det var väldigt tomt för att vara några minuter kvar till lektionen, så jag började kika efter Amanda och Agnes. Då slog det mig, "shit, vi har ju engelska nu!". Så jag sprang tillbaka till skåpet och bytte böcker, rusade upp till engelskan och kom väl precis på minuten, tror jag. Hahahaha! Herregud asså.
Nog pratat om det.
Jag är inte vart som helst nu, utan hos mormor och morfar mina.
Tanken var att jag skulle gymmat efter skolan idag, men när jag låste upp dörren till vårt eget lilla omklädningsrum på i12 så ser jag att brorsans och hans kompis dojjor och väskor står där. Så jag går upp för trappan till gymmet och hör fler än 2 mansröster inifrån gymmet. Jag tänker att det kanske inte är någon idé att gymma då, eftersom att det inte är världens största gym så kanske det blir lite ont om utrymme. Jag struntar i att knacka på eller låsa upp utan går hit, till mormor och morfar, istället. Jag var lite osäker på om jag skulle gymma idag innan jag gick dit också. Tänkte kanske börja springa nu, ta en runda ikväll. Vore himla skönt! Kanske lite kyligt? Äh, det är friska tag!
I skolan idag på morgonen var det visst luciafirande. Och jag hade ingen aning om att vi skulle samlas i sal 127 när vi egentligen skulle ha engelska med Lasse i 149. Så jag gick ju självklart dit. Det var ett riktigt fint luciatåg i år. Det hängde änglar i ringar som dinglade från gympasalens tak och, ja, det var nog det finaste luciatag jag sett! Och nästan varenda tjej, kändes det som, i den klassen kunde sjunga ganska hyffsat. För det var ett gäng olika tjejer som sjöng solo någon gång ibland. Fint.
Efter det gick vi tillbaka till 127 där klassen fikade med lussekatter, pepparkakor och saft.
Måste berätta en till komisk, men ändå ganska idiotisk, sak som hände idag efter skolan.
Det var så här att Amanda och jag stod vid bushållsplatsen, för att jag tänkte först åka hem med bussen istället för att gymma, men jag hade inte koll på tiden och den kom ju aldrig.
Men i alla fall, då kom det fram en kille i kasnke 17-18- års åldern som ställde sig bakom mig. Jag kände det och klev fram några steg, tittade bak på honom och kände igen honom. Ingen jag pratat med, utan bara sett på håll, alla har ju liksom sett alla här i lilla Eksjö om man säger så.
Han försökte väl vara rolig, och lyckades, genom att spela CP- störd. Inget man kanske skämtar om, men ah. Han stod och slog med handen mot bröster och pratade som...vi kan väl jämföra han med ICA- Jerry då. Hehe. Det lät som han sa "hur kan man vara så vacker!?" först, och sedan frågade han typ varför vi stod där och så. Amanda och jag bara stod där och garvade och då sa han, "man får inte skratta!". Och då skrattade vi självkart ännu mer. Om vi förstod att han var CP- störd hade vi ju inte stått där och garvat, men nu visste vi att han inte var det. Han stod bara kvar där bakom oss så jag sa "vad vill du?". Hahaha! Och så sa jag att hans vänner stod och väntade på honom där borta, för det gjorde de. Och då sa han "jag har inga vänner, men jag vill ha." Tillslut gick han sin väg. Hehe. Måste säga att han spelade grymt bra!
Mamma kommer väl vilken minut som helst och hämtar upp mig.
Ikväll blir det mamma- mys, eftersom brorsan är på födelsedags- fest hos en kompis.
Vi ska äta pannbiff, titta på IDOL-finalen och mysa. Älskar sköna hemmakvällar med familj/vänner, fredagar är bäst!
Känner att jag skriver väldigt lååånga inlägg ibland. Men det har ni nog inget emot? Hoppas jag inte. =)
Puss & kram, och en trevlig helg till er!
Då var det helg, lika skönt som alltid.
Jaha ja.. måste tala om en riktigt jobbig sak som hänt mig 2 ggr, tror jag, under klass 8. Det är såhär att jag inte riktigt har pejl på vårt schema ibland och då blir det så att jag rör ihop lektionerna. Första gången det skedde var då vi skulle ha språk, men jag trodde vi hade matte på Linnéskolan först. Så jag pallrade mig iväg ända dit och när jag gick min väg tänkte jag, "men hallå, vart är alla?". Min kompis Agnes var ju borta den dagen så inte fanns hon där till hjälp att hålla koll på mig. Men jag sprang snabbt upp i alla dessa trappor till våningen längst upp på Linné där vi har matte. Och när jag rusar in i klassrummet sitter det en annan klass där, en 9:a. Jag bara står och stirrar och frågar, "har inte 8C2 lektion här nu?". Nej nej. I det ögonblicket kom jag på att vi ju hade språk på vår egen skola då. Så jag kutade tillbaka och in på spanskan. Jag berättade för Monica hur det låg till, så det blev ingen 5 min- sen ankomst- markering där inte, hehe.
Senast igår skedde e liknande händelse. Vi skulle ha engelska, och jag fick för mig att vi hade teknik innan det. När jag skilde åt med Amanda och Agnes som har skåp bredvid varandra för att gå till mitt skåp en bit bort så sa jag "vi möts vid salen". Så jag gick ju bort och satt mig vid tekinksalen och väntade, alldeles för mig själv. Tänkte också där att det var väldigt tomt för att vara några minuter kvar till lektionen, så jag började kika efter Amanda och Agnes. Då slog det mig, "shit, vi har ju engelska nu!". Så jag sprang tillbaka till skåpet och bytte böcker, rusade upp till engelskan och kom väl precis på minuten, tror jag. Hahahaha! Herregud asså.
Nog pratat om det.
Jag är inte vart som helst nu, utan hos mormor och morfar mina.
Tanken var att jag skulle gymmat efter skolan idag, men när jag låste upp dörren till vårt eget lilla omklädningsrum på i12 så ser jag att brorsans och hans kompis dojjor och väskor står där. Så jag går upp för trappan till gymmet och hör fler än 2 mansröster inifrån gymmet. Jag tänker att det kanske inte är någon idé att gymma då, eftersom att det inte är världens största gym så kanske det blir lite ont om utrymme. Jag struntar i att knacka på eller låsa upp utan går hit, till mormor och morfar, istället. Jag var lite osäker på om jag skulle gymma idag innan jag gick dit också. Tänkte kanske börja springa nu, ta en runda ikväll. Vore himla skönt! Kanske lite kyligt? Äh, det är friska tag!
I skolan idag på morgonen var det visst luciafirande. Och jag hade ingen aning om att vi skulle samlas i sal 127 när vi egentligen skulle ha engelska med Lasse i 149. Så jag gick ju självklart dit. Det var ett riktigt fint luciatåg i år. Det hängde änglar i ringar som dinglade från gympasalens tak och, ja, det var nog det finaste luciatag jag sett! Och nästan varenda tjej, kändes det som, i den klassen kunde sjunga ganska hyffsat. För det var ett gäng olika tjejer som sjöng solo någon gång ibland. Fint.
Efter det gick vi tillbaka till 127 där klassen fikade med lussekatter, pepparkakor och saft.
Måste berätta en till komisk, men ändå ganska idiotisk, sak som hände idag efter skolan.
Det var så här att Amanda och jag stod vid bushållsplatsen, för att jag tänkte först åka hem med bussen istället för att gymma, men jag hade inte koll på tiden och den kom ju aldrig.
Men i alla fall, då kom det fram en kille i kasnke 17-18- års åldern som ställde sig bakom mig. Jag kände det och klev fram några steg, tittade bak på honom och kände igen honom. Ingen jag pratat med, utan bara sett på håll, alla har ju liksom sett alla här i lilla Eksjö om man säger så.
Han försökte väl vara rolig, och lyckades, genom att spela CP- störd. Inget man kanske skämtar om, men ah. Han stod och slog med handen mot bröster och pratade som...vi kan väl jämföra han med ICA- Jerry då. Hehe. Det lät som han sa "hur kan man vara så vacker!?" först, och sedan frågade han typ varför vi stod där och så. Amanda och jag bara stod där och garvade och då sa han, "man får inte skratta!". Och då skrattade vi självkart ännu mer. Om vi förstod att han var CP- störd hade vi ju inte stått där och garvat, men nu visste vi att han inte var det. Han stod bara kvar där bakom oss så jag sa "vad vill du?". Hahaha! Och så sa jag att hans vänner stod och väntade på honom där borta, för det gjorde de. Och då sa han "jag har inga vänner, men jag vill ha." Tillslut gick han sin väg. Hehe. Måste säga att han spelade grymt bra!
Mamma kommer väl vilken minut som helst och hämtar upp mig.
Ikväll blir det mamma- mys, eftersom brorsan är på födelsedags- fest hos en kompis.
Vi ska äta pannbiff, titta på IDOL-finalen och mysa. Älskar sköna hemmakvällar med familj/vänner, fredagar är bäst!
Känner att jag skriver väldigt lååånga inlägg ibland. Men det har ni nog inget emot? Hoppas jag inte. =)
Puss & kram, och en trevlig helg till er!
google-bild
Kommentarer
Trackback
