Ester's Diary- In my own words.

Hej!

Idag i skolan gjorde jag något som jag typ aldrig någonsin trodde att jag skulle förmå mig att göra- gå på en catwalk som mannekäng, inför en hel skola!
Vi har sytt klädesplagg av material och textiler som vi återvunnit från andra gamla plagg på slöjden nu under en tid. Agnes, Amanda och jag sydde tillsammans en klänning. Underdelen var i jeans, från en gammal jeansskjorta, och överdelen var i nytt duchesstyg. Vi fick använda lite nytt tyg också. Den var enaxlad och på underdelen sydde jag fast (återvunna) dragkedjor som häftiga detaljer. På axeln satt vi dit ännu en fin detalj i rynkat, lila duchess. Den blev ganska fräck!
Sedan fick jag gå modell för 3 andra fina klänningar också! Jag gick tillsammans med Moa alla gånger. Men första gången gick också en kille som hette Albin med oss.
Jag har scenskräck egentligen, så varför jag gav mig in på det här, var väl för att sätta mig själv på prov typ. Jag behövde det där kände jag, för det var faktiskt riktigt kul när jag gått den första, nervskakande gången!
Ombyterna var riktigt stressiga och jag var helt torr i munnen och kände mig lite svimfärdig emellanåt. Men det gick ju trotsallt galant! När man fick höra en del komplimanger och positiv repsons efteråt, så kändes det ju riktigt bra faktiskt! Nu är jag nöjd och stolt över mig själv! =)

Jag har haft väldigt svårt med det där att stå framför andra människor och göra mitt liksom.
Men den senaste gången, innan modevisningen, var redovisningen på musiken. Då skulle vi välja ut 2 låtar, en bra och en mindre bra låt. Jag valde OneRepublic's All the right moves som bra låt och Bring me the horizon's låt Rawwwrr! som mindre bra. Sedan skulle man översätta låtarna om de var på ett annat språk och sedan skriva vad man tycker om/inte tycker om med låtarna och sådär.
Och jag satt där och verkligen ville gå fram och göra mitt då, men jag satt som en hare och tryckte. Jag tänkte; "Om någon skulle säga att jag kan gå upp och köra, så reser jag mig och kör igång!"... Och då, då säger en kille i klassen, Isac tror jag. "Ester kan köra nu, tycker jag!". Då reser jag mig typ självklart, och svarar "Ja, det kan jag göra!". Jag var självklart nervös, vilket jag hörde i min röst. Den brukar låta lite skakig vid sådana tillfällen.
Men jag var stolt efteråt. Och att jag tänkte som jag gjorde, att jag önskade att nån kunde säga att jag kunde gå upp, det blev ju så! Och som Lasse citerar "allt blir som man tänker", det kändes så då!
I 7:an kom jag undan redovisningar, eller i alla fall en som jag minns. Då man skulle prata om vad man ville inför klassen i 2 minuter. Jag stod verkligen emot, vägrade gå upp..

Nog om det! Nu är det äntligen helg!
Kram på er och en trevlig helg. ♥